Mycket att fundera på.

Ni minns det där arbetet jag sökte. Det där arbetet som jag fick komma på en intervju till. Några dagar efter samtalet med de två cheferna ringde de. Ja, inte båda samtidigt. Men en av dem ringde. Han erbjöd mig ett jobb. Trevligt. Tack. Svarade jag med då.

Sen började jag fundera. Jag har under två veckors tid funderat. Fram. Och tillbaka. Och hit och dit. Jag har funderat på alla möjliga sätt som går att fundera på. Jag sitter i en sådär halvdan sits. Helt plötsligt. Ett nytt arbete som ligger nära. Både hemmet och Prinsens blivande förskola. En ny start. Där dessutom två män arbetar.
På andra sidan vågskålen ligger ett arbete jag varit på lite mer än ett år. En fantastisk kollega. En chef. Kollegor. Barn och föräldrar. Som alla vill att jag kommer tillbaka. Men än finns det ingen plats för mig. Ryktesvägen säger dock att det blivit en öppning på stället. Det ligger på andra sidan stan. Vilket egentligen inte är så hemskt. Det är inte direkt Stockholmstrafik eller storstadsavstånd. Dessutom har jag inte haft den där klockrena känslan. Som jag haft där nere i storstan.

I morgon ska jag till det där nya stället. Se mig omkring. Skaka hand med folk. Höra lite detaljer. Och kanske skriva en signatur. Om det hela känns bra. Så jag har några timmar till på mig att fundera. Sen måste jag välja. Har jag tur. Då infinner sig den där känslan av klockrenhet i morgon. Då är det inte så mycket att fundera på. Då är det bara att ta pennan och skriva signaturen.

I vilket fall som helst så är det kul att vara eftersökt. Efterfrågad. Kanske man säger. Söka ett arbete. Och få det direkt. Det känns alltid bra. Mina lärarlegitimationer ligger redo. Om 15 timmar vet jag.