Mitt i allt mörker fick jag ett samtal. För ett tag sedan sökte jag ett arbete. Det är en väldigt lång historia med mitt nuvarande. Det jag kanske inte kan komma tillbaka till. Så i stället för att sitta och vänta på beskedet därifrån. Så sökte jag ett nytt. Som dessutom ligger på min sida av stan.
När det hela var som mörkast ringde de. Bad mig komma på intervju. Så här sitter jag nu. Tre timmar kvar innan jag ska vara där. Tre timmar tills jag ska övertyga dem att jag är rätt man för jobbet.
Jag har inte varit nervös. Inte ett dugg faktiskt. Fören i går kväll. När lampan släcktes och det blev ett annat sorts mörker. Då kom tankarna. Vad jag ska säga. Vilka frågor jag får. Om jag ska raka av mig mitt tvåmånaders skägg.
Nu när det bara är tre timmar kvar så börjar jag bli lite extra nervös. Jag vet inte ens om jag vill ha jobbet. På ett sätt vill jag tillbaka till det tidigare. Men på ett annat sätt vill jag börja om. Jag kommer inte få reda på om jag får det idag. Säkert inte ens den här veckan. Men att få komma på intervju är alltid något. Och det får det mörka att skingras en aning till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar