Jag spelar Sims

För en herrans massa år sedan spelade jag lite Sims. Det var en av de första utgåvorna. Numera finns det säkert ett tjugotal olika varianter på det. Men då. Då fanns det bara ett. Tror jag. I vilket fall som helst. Jag spelade lite för att fördriva tiden. Byggde något hus. Skaffade lite familj. Inredde och socialiserade mig. Försökte få de där pilarna ovanför gubbarnas huvuden att vara gröna. Allt som oftast slutade det med att det hela blev kaos och för mycket. Socialen ringde. Socialen kom och hämtade mitt barn. Hm. Lyckat.

Numera känns det som livet är Sims. Kanske var det så de tänkte när de gjorde spelet. Vad vet jag. Men antagligen. Jag försöker hitta lösningarna för att få Prinsen att vara nöjd. För att han ska ha den gröna pilen över huvudet. Provar med mat och med blöjbyten. Lek och aktiviteter. Och sömn. Ibland missar jag. Ibland arbetar jag med "pre-crime". Men än så länge har inte socialen hört av sig. Och det är väl tur det.

Vad gäller gårdagens funderande. Så är det inte så mycket att fundera på längre. Jag byter arbetsplats. Helt enkelt. Jag vet inte om det är rätt val. Det är svårt att säga innan jag börjat arbete. men det kändes bra. Glada, lite yngre och positiva kollegor. Nya fräscha lokaler. Massagestol (för mig som ogillar massage) och en hel egen våning endast för personalen. Samt. Inte att glömma. En kaffemaskin! Så ja! Dessutom är min blivande chef föreståndare på förskolan Prinsen ska börja på. Så han flyttade fram hans inskolning två veckor. Och plötsligt sparar vi in en hel drös med föräldradagar. Tack och bock.

Så nu kan jag börja njuta. Ta det lugnt och känna ledigheten utan att vara orolig för arbete och ekonomi. Dessutom är sommaren på ingående. Nice. Den har varit saknad. Väldigt saknad. Framför allt hos en vilsen Stockholmare. Det enda som gäller nu. Förutom att vara ute i solen och njuta av lediga dagar. Det är att se till att den där Sims pojken. Även kallad Prinsen. Fortsätter att ha en grön pil ovanför huvudet.