Psykisk ohälsa i kroppen

Jag har haft svårt att somna de senaste nätterna. Tröttheten är enorm. Men i kroppen är det helt tvärtom. Det kryper. Inte bara i benen. Utan i hela jävla kroppen. Det kliar och sticker. Jag vrider mig runt. Provar ligga på mage. Provar på sidan. Provar ryggen. Ingenting hjälper. Och tröttheten är enorm.

När jag låg där i natt och vred mig passade jag på att googla. Psykisk ohälsa och stress kunde vara en orsak. För mycket eller bist på motion var en annan. Det är lite som när man läser horiskopen. Det kan stå lite fint att jag kommer att bli rik alternativt fattig. Eller att kärleken kommer alternativt att jag blir ensam.

Men jag funderade. Kan man bli stressad när man är föräldraledig? Jag har inget att göra. Jag kan i stort sätt hitta på vad jag vill. Men jag insåg att det ligger en hel del annat där uppe i huvudet. Dels så ändras allt med ekonomin nu. Just idag faktiskt. Flickan från landet i norr får lön och jag får. Ja. Inte så mycket alls. Det blir säkerligen lärorikt för oss båda. Men jag tycker det är fruktansvärt jobbigt. Att inte ha koll. Att inte kunna betala. Det handlar om sex månader. Men det är sex vidriga månader.

Det andra handlar om arbetet. Eller brist på arbete. Jag har inget att gå tillbaka till efter ledigheten. Inte vad jag vet just nu ialla fall. Alla på stället vill. Men kanske finns det inte plats för mig. De vet inte i nuläget. Jag vet inte i nuläget. Och det är väldigt jobbigt att ha det hängandes över mig. Har jag inte hört något om några veckor. Då är det dags att söka något nytt. Igen.

Så med andra ord. Jag kanske har någon form av psykisk ohälsa. Det vet jag inte. Men jag vet. Att det kryper i kroppen. Ordentligt. Och att det gör att jag slösar bort närmare två timmar sovtid. Värdefull sovtid.