Dåligt samvete

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Vilka tangenter jag ska trycka på för att det ska bildas några intressanta ord. Intressanta meningar. Det enda jag egentligen skulle kunna berätta om är hur Prinsens och mina dagar ser ut. Lek i snön. Lek i hans pirattält. Lek på hans rum. Blöjbyten och sovning. Och så lite mat på det. Mer spännande är det inte.

Så jag väljer att inte skriva om det. I stället kan jag skriva om en känsla. En känsla som gör att jag känner mig lite hemsk. Faktiskt. Prinsen är en väldigt aktiv kille. Inte bokstavskombinationsaktiv. Men bra jävla aktiv och motorisk. Vilket egentligen är väldigt bra för hans fortsatta utveckling. Och min förhoppning på en storartad indrottskarriär.

Men hans aktiva förmåga sätter sina spår. Jag blir helt slut. Och då är jag inte direkt en lat och stillasittande person. Tvärtom. Men han suger energi. Tolka det inte fel nu. Jag älskar Prinsen. Mer än något annat. Och jag tycker verkligen om att få vara hemma med honom. Men sådär vid lunchdags kommer den där känslan.

Det är en känsla som önskar att han bara kunde gå och sova nu. Direkt. På en gång. Jag måste få lägga upp fötterna på soffan och bara ta det lugnt. Eller göra något  själv. Utan att han klänger på mig eller vänder upp och ner på alla kökslådor. Jag börjar helt enkelt längt tills han ska sova.

Men samtidigt så känns det inte bra. Det känns hemskt att längta till det. Att slippa vara med honom för en liten stund. Kanske är det inte helt ovanligt. Men det känns inte bra. Jag känner mig lite hemsk. En släng av dåligt samvete kommer farandes. Smack. Rakt i ansiktet.

Snart vaknar han igen. Då ska vi gå ut. Igen. Och sen äta lite. Igen. För att efter det gå in och leka. Igen. I natt var det en tung natt för Prinsen. Och hans pappa. Gråtattacker vid 22. Vid 02. Vid 04.30. Och så pigg och glad vid 06.40. Pappan var inte alls lika pigg och glad. Inte alls faktiskt. Han var mest less. Förbannad. Och i stort jävla behov av kaffe.

Men i morgon ska han få leka av sig lite extra. Då drar vi i väg till leklandet. Med en vän och hans två barn. Socialisera sig. Jag har hört att det är bra. För att sen komma hem igen. Och få ytterligare en släng av det där dåliga samvetet. Smack. Ös på bara.