För mycket för en dag

Kanske är det en sån här dag där jag verkligen behöver skriva av mig. Släppa ut de argsinta demoner som ibland hoppar in i huvudet när saker inte riktigt blir som det är tänkt. Hade med andra ord inte den bästa dagen idag. Det pikades från kollegor. Det blev en strulig samling. Och jag kände mig kanske som världens sämsta pedagog och människa.

Nyss satt jag i duschen. I en halvtimme. Vattnet regnade varmt och skönt över huvudet. Och hur mycket jag än ville så kunde jag inte ställa mig upp. Jag kan inte påstå att det bara hade med skitdagen att göra. Utan 23 plågsamma km spelade också in. Samt de 81km jag sprungit de senaste fyra dagarna.

Nu ska jag snart ramla ner i sängen. Använda de sista krafterna till att dra täcket halvt över kroppen. Jag ska försöka att inte fundera så mycket över dagens händelser. Att jag inte ska ta allt så personligt. Hur jag ska göra för att få till en lugn och fin samling. Men ibland är det bara så förbannat svårt. När de små pikarna kommer. När kollegorna gör på andra sätt än vi bestämt. När det klagas och pratas i telefon. Ibland blir man bara uppgiven. Men nu var det väl så att jag inte skulle fundera så mycket på det.