Framtiden blåstes bort

Tanken var att jag skulle arbeta hårt den här veckan för att få slut på alla de där tankarna till helgen. En helg som ska spenderas inne i storstan på hotel. Musikal, shopping, god middag och mycket kyssar. Men som man säger. Det blir inte alltid som man tänkt.

Mitt sista samtal blev inställt. Så nu kan jag inte släppa dem helt för den här terminen. Sen packade vår nya chef ihop sina saker och gick. Han spenderade drygt två månader hos oss. Mycket som är oklart kring hans arbetsuppgifter, men nu är det så. Alltså står vi återigen utan någon chef och ledare. Vi får försöka leda stället tillsammans och hoppas vi får koll på alla punkter och uppgifter.

Och så slutligen. Flickan från landet gick och fick ett arbete. Helt suveränt på ett sätt. Hopplöst på ett annat. Stort grattis. Det var lite det vi ville. Men samtidigt känns det som att hela vår plan gällande framtiden blev som bortblåst. Jag som hade längtat. Jag som planerat och önskat. Drömt och längtat lite till. Nu känns det som om allt bara flyter omkring och att jag kommer att vara fast i den här lägenheten och på det där arbetet i flera år till. Det vill jag inte.

Så nu funderas det. Humöret är i botten och drömmen känns halvt krossad. Helgen som jag, som vi, längtat till så länge känns inte alls så rolig längre. Jag måste lösa det här. Jag måste hitta på en ny plan. En pan som kan fungera. Hur det ska bli med flytt, arbete och en liten nyfödd. Men jag vågar inte hoppas längre. Jag vågar inte drömma och längta längre. För jag vet inte när det kan bli av. Jag helt enkelt inte hur framtiden ser ut längre.