Kära Peter

Idag kunde man återigen läsa om Peter Forsbergs fot. Nu var det ett tag sedan, men det har ändå varit sommar ett litet tag nu. Så kanske var det dags. Så här någon vecka innan elitseriepremiären.

Han meddelade den här gången att foten inte känns okej. Vilket chock! Eller inte. Men han tänkte inte ge upp för det. Inte ännu. Det blir inget spel i modo i vinter. Utan han ska prova lite saker till först med foten. Dessutom bor han mer i Stockholm än i Ö-vik numera. Och här nere finns ändå AIK och Djurgården i elitersien. Djurgården. Precis.

Kommentarerna under artikeln haglade. Många tyckte han var patetisk och ska lägga av. Ge upp. Skita i det där och bara golfa och fiska. Så har jag också tyckt en gång i tiden. Men jag har tänkt lite. Jag har fått lite förståelse. Och jag har ändrat mig. Big time.

För varför ska han sluta? Han älskar det han gör. Han har inte fått avsluta på sitt egna sätt. Han visar ett enormt hjärta för sin idrott. Och det inspirerar. Det borde skapa mer förståelse. Och det är fan grymt. Jag har känt på samma sätt med mina hälsenor. Och det är inte roligt. Inte någonstans. Inte alls på samma nivå. Men i alla fall. Ingen ska behöva sluta med det den älskar bara för att kroppen säger det.

Så jag måste säga att jag håller på Peter. På Mr. Foppa. Hatten av. Få till det här nu. Fixa foten och gör det du ska. Plocka poängen. Skapa rubriker. Och lägg av sen för att du själv vill. Inte för att du måste. Det är dina vilkor som ska räknas. Kör hårt. Och kom tillbaka. Och by the way. Glöm inte att Djurgården ligger här nere i Stockholm.