Vinden ska vända

Det har varit några tunga dagar nu. Dagar där det känns som att det blåser motvind utan att man känner vinden i ansiktet. Men det har påverkat humöret. Lusten. Glädjen och skratten. Det kanske är för att vardagen är tillbaka på riktigt. I början var det skönt att komma in i rutiner. Nu är det bara vardag vart man än vänder sig. Det finns ingen återvändå längre.

Men att jobba gör egentligen ingenting. Jag har ändå valt yrket av en anledning. Sen om jag egentligen passar till yrket. Det är en annan sak. Ibland vill jag tro det. Ibland skrattar jag det där jävla yrkesvalet i ansiktet. Och givetvis skrattar det tillbaka och vinner i längden. Skit också.

Sen har jag inte fått ta ett enda litet löpsteg på mer än två veckor. Det påverkar. Mer än folk tror. Är man van att få renasa huvud och få ta ut sig 80-10 mil i veckan. Så är känslan att bara komma hem och sitta i soffan ingen festkänsla. Men idag. Då kunde jag inte hålla mig längre. Jag var tvungen att ge mig ut i skogen. 3km fick jag ihop totalt. Ni hör själva hur patetiskt det är. 3km. Kom igen. Jag gör mer än så i sömnen.

Till råga påallt dök en förkylning upp i söndags. Huvudvärk. Snuva. Hosta. Och tendens till feber. Lagom roligt. Och så klart när en man är sjuk så är han döende. Så är det. Men med lite tabletter så går det att ta sig igenom dagarna ändå. Även om det kanske inte alltid är det bästa sättet.

Men 3km blev det idag. Trots lite förkylning. Skit i den. Det är hälsenefästet som är viktigt. Och det kändes inte alls idag. Och det är positivt. Även om ett pass på 3km knappast visar på om den är okej eller inte. Men det är ett steg i rätt riktning. Eller. 3km i rätt riktning.

Jag får fortsätta från här. Ta en dag i taget. Stiga upp. Frysa på väg till bilen. Köra omvägarna till arbetet. Köra det jag ska där. Och hoppas på att senan håller även kommande pass. Mer finns inte att göra. Tids nog vänder det. Och samma sak gäller nog Flickan från landet i norr. Ny kurs. Framtidsdrömmar. Mycket i huvudet. Och sådessa oförståliga fuldagar. Jag hoppas det vänder även för henne. Det borde det. För vinden brukar vända. Det säger i alla fall Petter. Och då är det väl så.