19 gånger kvar

Nu har jag försökt skriva i 20 minuter. Men det går runt två katter här. Sitter bredvid och tittar på mig. Med sina stora runda ögon. De stryker sig mot mina armar. Lägger sig på tangentbordet och kurrar. Stryker sig mot datorskärmen. Det gör skrivandet lite svårt. Näst intill omöjligt.

Nu har de fått sin dos av uppmärksamhet och dragit sig tillbaka. Till var sin ände av soffan och ligger och blundar. Antagligen vilar upp sig inför natten och sitt raceande i hallen. Hm.

Har den senaste tiden gått och längtat efter julledigheten. Att få sova ut och inte ha så mycket alls att göra på dagarna. Den 23:e jobbar jag till 16.30. That's it. Tycker det är vansinne att ha sina barn på förskolan till halv fem dagen före julafton. Men en del ha sina prioriteringar.
Jag har i vilket fall som helst hela tiden haft tanken att det inte alls är länge kvar. Snart är det ledigt. Bara att hålla ut lite lite till. Men så slog det mig. Det är fan inte bara lite lite till. Det är sjukt lång tid. Det är en hel månad kvar! Jag behöver stiga upp tidigt och åka till arbetet 19 gånger till. Suck.

Men jag antar att det är okej. Det hade kunnat vara värre. Det hade kunnat vara 40 dagar. 80 dagar. Eller ett helt halvår. 19 dagar ska väl gå an. För att göra det lättare (??) så tränar jag på ordentligt nu. Förra onsdagen fick jag till ett fint snabbdistanspass på löpbandet. (4km uppv. 4km i 3.55/km fart och 2km nerjogg). Pigga ben.
Idag var det dags igen. Målet var 3x2000m med 500m joggvila i 5.00/km fart mellan varje intervall. Jag flög fram lätt de första 2000m. Andra gick okej. Men på tredje stumnade benen ordentligt och jag fick kasta in handuken efter 1000m. Men jag får vara nöjd ändå. Vader och knän känns bra nu. Riktigt bra. Och distanserna och farterna börjar höjas nu.

Katterna sover vidare. Och det ser faktiskt riktigt inbjudande ut. Jag kanske ska ta och följa deras exempel. Så jag orkar med de där sista 19 gångerna också.