Biljakt från gymmet

Flickan från landet i norr och jag var färdiga på gymmet. Hårta intervaller och bra jobb på cross trainern. Lagom matta var vi på väg över vägen bort till parkeringsplatsen och vår lilla franska pärla.

Plötsligt smäller det till lite lagom högt. En bil som är på väg bort från träningsanläggningen tar ut kurvan ordentligt. Skrapar i två bilar som är på väg in. Och sticker sedan utan minsta bekymmer vidare.
I den första bilen sitter en yngre kvinna. Hon stiger ut. Ser förvirrad och osäker ut. Undrar vad i helvete som just hänt.
Ur den andra bilen stiger ingen. I stället börjar den vända. Och sätter fart efter smitaren.

Kvar står bara den unga flickan. Fortfarande osäker på vad hon egentligen ska göra. Vad hon kan göra. När hon parkerat sin bil tar vi ett kort samtal med henne. Hon verkar smått chockad. Vilket man kan förstå. Bilen klarade sig ändå relativt bra. Även om en del skrapmärken syns.

Vi åkte hem. Med tre saker i huvudet. Först: Hur gick det egentligen för bilarna som jagade i väg? Blev det en enorm biljakt med helikopter och sirener? Fick han/hon tag i smitaren? Stod de mitt på gatan och skrek på varandra. Upprörda. Fyllda av känslor. Fyllda med hat.
För det andra: Varför är inte alla lika bra bilförare som jag?
Och för det tredje: Är det inte dags att springa snart igen?