Utbildade på olika avdelningar

Två dagar senare. Ilskan har lagt sig. Det gjorde den egentligen dagen efter redan. Även om den var på väg tillbaka när comhems nät var utslaget precis när Arsenal - Manchester United skulle ta fart.

Tisdagen var en tuff dag. Mycket som inte gick min väg. Ett stort kaos som omslukade min kollega och mig. Det hela blev bara för mycket.
Onsdagen gick bättre. Och idag har varit helt okej också.

På arbetet fortsätter annars robinsontakterna där pakter smids och det spekuleras i vart man ska arbeta i höst. Några vill byta. Andra vill vara kvar. Jag skiter i vilket. Eller. Egentligen inte. Men så som jag vill kommer ändå vara omöjligt.

För något år sedan beslutade chefen att det skulle vara en förskollärare på varje avdelning. En bra tanke i och för sig. Men till vilket pris?
Min kollega L är förskollärare. Jag är också förskollärare. Och lite mer där till. Vi två har tidigare arbetat på samma avdelning en kort period. Och vi tyckte det var pefekt.

Nu har L och jag båda sagt att vi vill arbeta tillsamman igen. Men det går inte. För att vi båda är utbildade så måste vi vara på olika avdelningar. Är det verkligen så viktigt? Kan vi inte få härja tillsammans? På samma avdelning.

I stället blir verkligheten annorlunda. Jag får fortsätta arbeta med kollegan D. Hon med det där förädiska negativa nätet som ständigt fångar mig. Och jag får försöka hitta ett sätt att komma undan det. Ett sätt att bryta mig fri. Och komma tillbaka till den personen jag var tidigare.