Övernattning

Det är tyst inifrån rummet. Skratten och de uppspelta känslorna har ebbat ut och lagt sig. Nu hört bara tunga andningar. Sex trötta barn ligger nära varandra och sover gott. De har längtat. De har varit förväntansfulla. Och det har pirrat i magen.

Inte långt därifrån sitter jag. I ett mörkt rum med endast ljuset från datorskärmen. Jag är trött men kan inte sova. Kanske har det något med att kunna slappna av att göra. Här på arbetsplatsen kan jag inte slappna av. Det är kanske inte meningen heller.

Kvällen har varit bra. Barnen har haft roligt och tyckt det hela har varit riktigt mysigt. Hur fantastiska är inte det? Det har ätits gott. Det har tisslats och tasslats. Sådär som upprymda barn gör. Och vuxna också för den delen.

Men nu närmar sig klockan midnatt. Och jag passar på att arbeta lite extra. Försöker få ihop barnens portfolios. Fixar lite med avslutningsskivor och pärmar. Ser till att allt som behöver göra blir klart. Det är skönt att få lite ensam tid här. I mörkret. Kaffekoppen står framför mig. En kopp har blivit fyra.

Huvudet har redan haft avslutning på den här avdelningen. I höst är det dags för nya utmaningar. Jag ska antagligen byta avdelning för första gången. Testa lite nytt. Lite yngre barn. Nya lokaler att vandra runt i. Det blir bra. Bara vi får städa upp på den avdelningen först. Det är ett stort kaos där. Hyllor och skåp är överfulla. Lådor rinner över. Chicha H och jag ska ta fram stora sopsäcken när det blir dags att ta sig an utmaningarna där inne.

Men innan det nya så är det lite gamalt kvar. Avslutning på riktigt. Lite fixande. Lite avsked. Och först av allt. Så ska det bli tid att väcka de små liven som ligger och drömmer sött i rummet bredvid. Men ett par timmar till ska de få drömma sig bort till andra världar. Och jag ska ta mig an en kopp kaffe till.