I väntans tider

Malena skrålar på televisionen. Och jag kan inte. Hur mycket jag än försöker. Tycka att kvinnan gör ett bra jobb. Det låter helt enkelt inte bra. Men det gör inget. Alexander Rybak kommer ändå att ta hem hela alltet. Så enkelt är det.

I morgon är det personalmöte. Igen. Känns som om vi har ett i veckan just nu. Men det i morgon är kanske lite speciellt. I morgon borde vi få reda på vart vi ska arbeta i höst. På vilken avdelning man blir placerad. Jag skulle inte ens kunna tippa. Jag kan stanna kvar med 5-6åringarna. Livkaväl som att jag får hoppa in på 3-4års avdelningen. Det finns motvering för båda.

Men i stället för att ödsla energi på att spekulera. Så kan jag fokucera på nutiden. Senaste veckan. Och veckan som är igång. Är bland de tyngsta på våren. Det är avslutningssamtal. Förskolansdag. Möte hit och möte dit. Grön Flaggmålskrivning. Och mitt i allt så är min kollega Chica H sjukskriven i två veckor. Vilket innebär att vi har haft fyra olika vikarier som svansat omkring och gjort stället osäkert.

Men eftersom jag är så förbannat possitiv av mig. Ha! Så ser jag ändå framåt och ser att det bara är tre dagar kvar till helgen. Sen börjar det luga ner sig. Sen är det bara lite småkrams kvar. Skolbesök, övernattning och ytterligare personalmöten. Och så alla överflyttningar. Hur lungt som helst. Hm.

Och i väntan på morgondagens intressanta möte. Så ser jag vidare på de där sångbidragen. På de allt kortare kjolarna. Se tjatiga "Hello Europe!". Och på en superhjältepajas som hoppar omkring och ser riktigt fånig ut. Och så tyvärr. På den där Malena som försöker åstadkomma något.