Misshandel i drömmarnas värld

Jag vaknade i natt med ett ryck. Efter en intensiv dröm och ett enastående fotarbete. Flickan från landet i norr ligger bredvid och har försökt väcka mig lite försiktigt. Jag har sparkat ordentligt. I snabb takt. Mottat spark efter spark ut i luften.

Jag brukar inte drömma. Det händer inte speciellt ofta. Och drömmer jag så är det ofta så att jag vaknar med ett ryck. Svettig. Och med hög puls.

I natt var jag på en tågperrong. På perrongen spelade Herr Winnerbäck gitarr. Han spelade lite gratis för folket som väntade. Eller så fördrev han tiden. Vad vet jag.

Men plötsligt så kom det fram två yngre män. De var onyktra. Hotfulla. Och började sparka på Herr Winnerbäck. Han gjorde inte så mycket motstånd. Försökte mest hoppa undan lite.

Jag började dra mig mot händelsen. Från min del av perrongen. Jag menar. Sparkar någon på Lasse så kan man inte bara stå där och titta på. När jag var på väg dit kom det en stor man i snabbare takt. Han drog med mig dit. Den stora mannen var en pappa till en flicka på arbetet. En pappa som nästan alltid går i shorts. Vart kom han i från?

När vi är framme frågar jag den ena onyktra idioten vad i helvete han håller på med. Om jag skulle vara så självsäker i vaket tillstånd vet jag inte. Antagligen inte. Men idioten vänder sig om. Börjar svinga sparkar mot mig i stället. Jag sparkar tillbaka. I full fart. Med full kraft.

Och det är där jag vaknar med ett ryck. Svettig.