En chansning

Förra veckan var jag på en föreläsning som handlade om genus. Den var lite sådär lagom bra. Föreläsarna var bra och de kunde sin sak. Ämnet i sig är också intressant. Men jag saknade den där "Aha-känslan". Fick inte någon direkt kick och känsla av något jag verkligen vill arbeta med.

Däremot fick jag höra en annan sak. En av föreläsarna var delaktig i ett bokförlag. Vilda bokförlag. Ett frlag som specialicerat sig på "viktiga" böcker. Böcker om genus. Om taskiga och verkliga familjeförhållanden. Att allt tjejer gör inte behöver vara rosa och sött. Och att killar också kan öppna sig. Prata känslor och gråta.

Jag funderade på den barnboken jag skrivit lite manus på. Den handlade precis om det där. Om att vara manlig förskollärare. Att vara underrepresenterad på sin arbetsplats.
Utan att blinka tog jag i kväll chansen. Jag letade upp deras sida. Hittade några mailadresser. Skrev ihop lite tankar och bifogade manuset. Kilckade på skicka. Och så vips. Var det iväg till deras förlag.

Jag tror inte de köper idén. Men livet är väl för kort att alltid bara fundera innan man gör saker? Nu har jag skickat det och jag har inte direkt mycket att förlora på det.

I högtalarna framför mig sjunger Herr Winnerbäck. Gamla godingar som En kärleksdans och Under månen. De är fina. Och jag kan inte undgå att tänka på min senaste dröm. När jag ingrep då Lasse var på väg att få stryk. Och hur feg jag antagligen skulle varit om det vore verklighet. ha! Så förbannat feg jag skulle vara. Jag får vara glad att det bara var en dröm. För min skull. Och för Lasses.