Män som hatar kvinnor

På jobbet har vi rullande fredagar. Var tredje fredag innebär att jag börjar vidrigt tidigt. Men samtidigt slutar relativt tidigt. Den tidiga fredagen var igår. Och eftersom jag inte får sticka ut och spring en hel massa km så vändes blickarna mot Kista och biografen.

Efter att ha längtat i över ett halvår efter att få se filmen Män som hatar kvinnor så var det äntligen dags. Men jag var nervös. Riktigt nervös. Och spänd. Eftersom jag blev så fruktansvärt såld på böckerna så fanns rädslan att filmen skulle bli en besvikelse.

När filmen började förstod jag att fallet inte skulle bli så. Jag skulle gå därifrån nöjd. Förbannad på sadistsvinet. Men riktigt jävla nöjd. Alla bitar som skulle vara med fanns där. Och fröken Salander. Hon var nog höjdpunkten. Hon var klockren. Hennes roll stämde perfekt.

Filmen infriade varenda liten förväntning jag hade. Och det kändes riktigt bra. Det enda som är fel. Är att SVT har rättigheterna på de andra två delarna. Och att de inte kommer att gå på bio. Det är att lura folket på något riktigt riktigt bra. Tyvärr.