Få tid som inte finns

Dagarna och veckorna rullar på. Känns som att varenda dag är fylld med saker. Att varenda timme. Varenda minut. Är fylld med någon aktivitet. Arbete. Möten. Handling. Träning. Matlagning. Sovande. Och allt där mellan.

Samtidigt tänker jag. Jag gör ingenting. Men ändå finns ingen tid över. Antar att det är längden på dagarna. På den ljusa tiden. Som gör att tiden blir knappare än vanligt. Men någonstans därbakom allt snöande och isbelagda vägar så kommer väl en vår. En vår jag längtar förbannat mycket till. Men som känns så förbannat avlägsen.

Har fått lite bakslag i träningen de senaste dagarna. Efter en tid där allt bara gick prefekt. Passen blev längre och längre. Hårdare och hårdare. Men sen blev det för mycket ojämnt underlag. Knäna tog för mycket stryk. Så nu sitter jag med ett ömt muskelfäste ovanför knät. Ser på friidrotts EM. Med bitterhet som bara växer.

I morgon ska vi lämna de nyopererade katterna med sina löjliga trattar runt huvudet. Hur fyndigt som helst går de ibland under smeknamnet fåntrattar. Flickan från landet i norr och jag. Med sällskap. Beger oss ut på havet för en kortare kryssning. Komma i från lite. Ladda lite batterier. Och få lite tid som egentligen inte finns. För att sen på tisdag. Börja om igen. Med bilbesikting och personalmöte. Och så fortsätter det resten av veckan. Kul.