Tappad kontroll

I måndags stängde jag på arbetet för sista gången det här året. Nu sitter jag hemma. Jag sitter hemma med ett mindre paket runt vänster fot. Eller i alla fall runt hälsenan.
Jag ska vara sjukskriven några dagar. Sedan har jag semester och lite komp och dyligt. Kort sagt. Jag är ledig fram till sjunde januari.

"Fruktansvärt skönt". Var den första tanken. Samma sak får man höra av andra. Men jag hade en helt annan tanke den där måndagskvällen när jag stängde igen dörren. Jag fick någon slags känsla av tomhet. Jag ville inte gå hem. Jag vill vara kvar där. Plötsligt insåg jag hur bra det är. Hur jag trivs och hur jag är någon innanför dörrarna. Någon som faktiskt kan någonting.

Så det är lite trist att sitta här med nyopererad hälsena. Jag får inte arbeta. Jag kommer inte att träffa barn eller kollegor på nästan en månad. Och kanske värst av allt. Jag vet inte vad som pågår på förskolan i detta nu. Jag har inte kontrollen och vetskapen av över vad som händer. Och det är lite läskigt att inte ha det. Jag behöver den kontrollen. Jag vill ha den.

Men kanske är det också nyttigt att försöka släppa det också. Precis som det är att vila upp sig från hög ljudnivå och stress. Så kan jag köra på ännu hårdare i januari. Då jag återfår kontrollen av verksamheten.