En avliden mans reflex

Några dagar innan min hälseneoperation. Innan min sjukskrivning. Så kom en mamma med sin dotter fram till mig. Den här dottern är fyra år och började på våran förskola i somras. På min avdelning.

Ett halvår innan hon började. Precis innan förra julen. Så gick flickans pappa bort. I cancer. Mammans man. Mamman berättade i början att flickan sedan dess har haft svårt att släppa in män i sitt liv. Hon litade inte riktigt på dem. Men vad gäller den saken. Så har det inte varit några som helst problem. Inte för mig.

I alla fall. Den här morgonen kom flickan fram med några saker. Ett papper där hon skrivit sitt namn och ritat ett hjärta. Ett kuvert med ett kort i. På kortet hade hon skrivit "AIK är bäst. Bara så du vet. Du ska hålla på AIK." Och klistrat på en massa AIK klistermärken. [Hon vet att jag är Djurgårdare och tycker om att retas.]
Och så fick jag en reflex. En reflex med ett fint Djurgårdsmärke på.

Självklart blev jag glad. Och kände att jag ändå inte hade mage att slänga kortet med AIK märkena på. Och så några dagar senare. När någon kollega fick se vad jag fick. Kom chocken.

Reflexen jag fått. Med Djurgårdemblemet. Den reflexen tillhörde flickans pappa. Mannen som avled förra julen. Kanske betyder inte reflexen ett dugg för familjen. Jag vet inte. Men det kändes stort. Riktigt speciellt.