En ny vän

Igår var flickan från landet i norr och jag i storstan. Vi skulle äta en bit mat. Eller egentligen en hel massa bitar mat. Men ändå. Och sedan var det bioplaner i huvudet.
På väg till resturangen. Där vi gick i regnet. Såg vi plötsligt ett bekant ansikte.

"-Är inte det Allbäck?" säger flickan från landet i norr.
"Jo! Och Mellberg!" svarar jag. Lite lagom upprymd.

De gick där. Metern framför oss och tittade runt i skyltfönster. Fräckt! Och eftersom flickan från landet i norrs syster. Ja. Vad ska man säga. Inte direkt tycker illa om Allbäck. Så ringdes hon upp.
Fotbollskillarna försvann in i en affär. Och runt hörnet på affären stod vi och pratade i telefon.

Efter ett litet tag kom det två killar runt hörnet. Och den ena gick in i min arm. Han vände sig om och sa "Oj, ursäkta." Och visst fan var det Mellberg! Lika skäggig som vanligt.

Så jag anser att vi är relativt bra kompisar nu. Jag och Olof. (Ja, jag tycker att vi har kommit så långt att jag får kalla honom Olof. Eller t.o.m kanske Olle eller Mellis?) Men jag ska nog låta honom fokusera på matchen i kväll. Innan jag ringer.
Alternativt. Låter jag det bara vara.

Senare på kvällen. Såg vi även en känd (?) inredningskvinna från TV. Med grått hår. Men det hör inte hit.