Vilken bitter värld

Jag brukar åka tåg och buss nästan varje dag. Och eftersom jag inte hela tiden kan titta på alla människor som är kring mig. Även om det är väldigt roligt och intressant. Så brukar jag läsa metro.
Metro. Där det i slutet på tidningen brukar vara en sida med insändare. Och det är inte den gladaste sorten människor som brukar skicka in sina texter där.

Nu har det visst blivit halvförbjudet att prata i mobilen på tåg och bussar. En del tider. De insändare jag läst är lite emot det. Men de nöjer sig inte med det. De ska säga vad som ska förbjudas i stället. Mp3 spelare ska visst förbjudas. För att sitta och höra något som tydligen låter hemskt.
En man ville att arbetskläder skulle förbjudas i kollektivtrafiken. För de smutsar ner de som har kostym på sig.
En annan. Man eller kvinna. Ville att ryggsäckar skulle förbjudas. För de slår till de övriga i vagnen eller bussen.

En del insändare kan vara kloka. Det kan de. Jag kan inte säga emot dem. Och en del kan vara riktigt löjliga. Och en del insändare skrattar jag verkligen åt. De är så idiotiska så det är sorligt. Ett exempel. Och kanske ger jag mig ut på djupt vatten. Eller svag is. Men. En man ville att rika människor inte skulle få något barnbidrag. De skulle ge sina barn pengarna ur egen ficka. och de pengarna som blev över. Skulle gå till att sänka skatten för låginkomsttagare. Ha! Säger jag. Ett stort jävla Ha!

Men i regel. Varför skrivs bara klagomål till tidningen. Eller är det tidningen som sorterar bort alla snälla och fina texter? Varför är alla så bittra på allting? Kan man inte vara nöjd och kanske spendera sin tid till något bättre än att klaga på ryggsäckar och arbetskläder? Kan man inte skriva något positivt i stället? Berömma någonting eller skriva något snällt om någon?

Kanske är det samma sak som min blogg. Min webblogg. Att den är ointressant och meningslös.
Men förhoppningsvis. Ser jag lite positivare på världen.

Skål.