torsdag, augusti 03, 2006

Ludmila - du är inte välkommen!

Både innan och efter DN-Galan har det debatterats en hel del kring Ludmila Engquist. Varför hon inte blev inbjuden till 40-års kalaset.
De allra flesta insändarna och artiklarna jag läst. Var negativt inställda till bojkotten av Ludmila.
De tyckte det var pinsamt av idrotts Sverige. Att det passade att hylla henne när hon gav Sverige guld. Men nu passar det inte längre. Nu ska hon bli utfryst.

En insändare skrev att det är mänskligt att fela. Alla gör fel någon gång. Och man bör inte straffas för det hela livet. Förlåta och gå vidare.
En annan tyckte det var dåligt av de andra stora svenska friidrottarna. Att de inte höjde rösten för Ludmilas skull. Att de skulle säga till media.
Varför? Frågar jag mig.

Jag tillhör alltså den andra sidan. Helt klart. Hon hade ingenting att göra på DN-galan. Jag hade inte velat se henne där. Hon har dopat sig. Bara det gör att hon inte är välkommen. Hon fuskade.
Och hon gjorde det inte bara en gång. Utan minst två gånger. Då är det inte längre ett mänskligt misstag. Då är det medvetet fuskande.
Kanske anser dessa andra stora idrottarna. Christian. Kajsa. Stefan. Sanna och Jenny. Samma sak. De kanske inte heller ansåg att hon skulle komma.
Yannick Tregaro tycker att dopare ska hamna i fängelse. Han var garanterat inte en av dem som tyckte Ludmila skulle komma till galan.

Livstids avstägning. Det tycker jag nog att en som åkt dit kan få. Han eller hon. Har fuskat. Stulit ögonblick som är ovärderliga av någon annan. De har inte längre något att göra på en tävlingsarena.

Landis åkte dit efter touren i år. Tyvärr är han redan dömd av folk och massmedia innan B-provet är klart. Där kan man gärna avvakta. Men det blir kanske också positivt. I såna fall lider jag mest med tvåan i touren. Han får första priset. Men han blev bestulen på ett ovärderligt ögonblick. Att få cykla över mållinjen på sista etappen. Och bara sträcka upp armarna i luften. Ta emot folkets jubel. Och känna hur man har vunnit. Den känslan stal Landis av honom.

Samma sak gäller Ludmila. Hon accepterades av svenska folket när hon vann sitt guld. Visst. Men då visste ingen att hon senare skulle åka dit för doping. För andra gången. Och det är därför. Hon inte accepteras nu. Det är därför hon med all rätt. Inte blev inbjuden till DN-galans 40-års kalas.
I stället kom det hjältar. Michael Johnson. Jan Zelezny. Sergej Bubka. Inte Ludmila Engquist.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Word.

Anonym sa...

Dito.

Anonym sa...

Jag håller med dig. Ludmilla har inte på DN galans kalas att göra. Jag såg dokumentären om henne där hon berättade om sitt liv och sina misstag, och jag kände med henne. Förstod henne. Jag kan förlåta henne som människa. Men jag tycker ändå inte att hon har på DN galan att göra. Det skulle kännas helt fel. Hon är helt enkelt ingen idrottskvinna enligt min mening.