Känslosvall

Djurgården har precis blivit utslagna ur Champions league kvalet mot slovakiska Ruzemberok. Efter 1-0 hemma blev det förlust med 3-1 borta. 3-2 totalt och hejdå europaspel. För den här gången.

Det känns tomt. Kanske är det inte bra att ha ett lag som man är så känslomässigt engagerat i. Kanske ska man bara tycka fotboll i allmänhet är roligt att se på. Och strunta i vem som vinner. Men det kan inte vara roligt det heller.
Man får inte uppleva glädjen när målen kommer. När vinster inkasseras.
Nu blir istället dagar förstörda. Kvällar blir tysta. Allt på grund av ett fotbollsresultat. Det har hänt så många gånger. Och kommer hända fler gånger. Idag. I kväll. Är bara en i mängden.

Jag vet inte hur jag ska tolka den här förlusten. Att få ett mål felaktigt bortdömt på hemmaplan. Var bittert. Börja borta med 1-0 i stället för 2-0. Att sedan få en man felaktigt utvisad. Känns också väldigt tungt.
Mot alla odds gör Djurgården ett mål. Och vi är vidare. Tills det är tre minuthelveten kvar. Då gör Ruzemberok mål. Och vinner totalt. Det är mer bittert än allt annat.
Men det är en sak som gör att jag kan ta förlusten. Det är att Djurgården var faktiskt inte värda att vinna. De var inte bra idag. Inte alls bra. Det krävs en rejäl utskällning. Och en rejäl uppryckning.
Men det var nära. Så förbannat jävla nära. Och att inte få chansen att spela med elva man. Det är det som svider.

Känslor. Ibland blir det för mycket. Men Djurgården är Djurgården. Och de kommer alltid finnas i mig. Vare sig jag vill eller inte. Vare sig det förstör några kvällar här. Och några kvällar där.

På lördag är det Helsingborg som kommer på besök. Då är jag på plats. Då ska det jublas. Mer än i kväll. Och den dagen. Den kvällen. Ska inte förstöras.