Vuxet agerande kan ibland vara onödigt

I tisdags. Fick jag höra att jag verkade må väldigt bra.
Jag fick dåligt samvete.
Det kan väl knappast vara normalt? Varför ska jag få dåligt samvete för att jag mår bra?
Det var inte alls menat att jag skulle få det. Det var jag. Men kanske. Kanske är det så ialla. Att det svenska samhället är uppbyggt så. Man får helt enkelt inte må bra. Man ska inte kunna vara nöjd med tillvaron. Att man måste försvara sig bara för att man mår bra. Det skulle vara tragiskt.

Men. För att fortsätta med tisdagens skrivande. Om skratten. Så är jag glad att jag skrattar. Det är roligt att ha roligt. Det känns skönt att le.
Jag vill fortsätta ha roligt. Jag vill inte bli onödigt vuxen och stel. Men vänta här nu. Är inte det också en slags myt? Varför ska man behöva vara tråkig och stel bara för att man är vuxen? Nej. Det köper jag verkligen inte.

Tyvärr förändras en del. Någon slags förändring sker i bland. Det blir någon slags onödig vuxenhet. En vuxenhet som inte behövs. Men som ska vara bara för att.
Jag vet inte varför den kommer hos en del. Kanske är man rädd för att andra ska se ner på en om man är lite barnslig. Lite småskum och skrattar en massa. Eller är det bara negativt att vara så?
Jag är det. Jag är glad att jag är det. Och jag kan vara det. Samtidigt som jag är seriös och tar en hel del ansvar. Så. Om det skulle vara negativt att vara som jag är. Så hoppas jag att jag fortsätter att vara väldigt negativ. Vare sig andra ser upp eller ner på mig.