Det är visst nån som är tillbaka

Så. Nu har jag återigen tagit plats framför datorn. Hemma i Sollentuna. Jag har inte skrivit på länge. Men det har haft sina anledningar. Kanske inte flera anledningar. Snarare en enda. Jag har inte kunnat. Så enkelt är det.

Flickan från landet i norr och jag har haft lite semester. Så vi passade på att åka upp till hennes stad. Umeå. Och träffade en hel bunt med människor. Vänner och släkt. Och vi städade ur hennes lägenhet. Så nu är den ett avslutat kapitel. Nästa kapitel fortsätter här nere. I 08-land. I Sollentuna.

Vi hann med en hel del saker där uppe. Men kanske det viktigaste. Var träningen. Att jag kunde fortsätta köra på precis som jag skulle. Och knät känns nästan helt okej.

Hemresan. Bestod av en tio timmars bussresa. Kanske lite mindre roligt. Men när man har fått se en älgtjur på några meters avstånd. En natt. Då kan man bita ihop. Och vara nöjd ändå.

Nu är vi alltså tillbaka. Jag och hon. Hon och jag. Och skrivandet kommer att fortsätta. Precis som tidigare. Jag har en veckas semester kvar. Om man nu ska kalla det semester. Det finns alltid saker att göra. Och när man inte har ett arbete att gå till. Då skapas andra saker man ska göra.
I mitt fall. Är det renoveringen av lägenheten. Dörrarna är färdiga. Och idag började jag att måla i köket. Skåp och lister ska förnyas. Tidigare har det varit en nicotingulfärg. Nu ska det bli en fräsch vit färg. Värdet på lägenheten kommer att stiga med minst 800 tusen. Kanske.

Avslutningsvis. Måste jag bara poängtera. Att det ändå är en lite speciell dag idag. 31:a Juli. För exakt ett år sedan. Tog jag min sista snus. Jag slutade tvärt. Av en hel del anledningar. Och jag saknar det som bara fan varje dag.