Till Portugal som Fredrik och Johan

Jag börjar känna mig som Fredrik Ljugberg. Fast inte i närheten av hans utseende. Kanske mera som Johan Mjällby. Skadorna avlöser varandra.
De senaste passen har knät kännt relativt bra. Inflamationen hade nog börjat lägga sig. Och jag kunde i stort sätt springa obehindrat. Allting såg bra ut inför Portugal-lägret.

Men.

I söndags. Efter ca. sex km. Kom en smärta i vänster vad. Samma ben som knäproblemet. Kändes som kramp. och smärtan känns igen. det var samma som jag hade när jag tidigare i vinter hade en blödning i vaden. Och en knut på en muskel.
Jag avbröt passet.

Så. Nu sitter jag med en trasig vad. Fem dagar innan avfärd. Till ett träningsläger som skulle bli perfekt. Ur träningssynpunkt. Nu lutar det mest åt jogging. Inga 20-25km pass. Inga intervaller. Antagligen inte heller 10-12 pass den veckan heller.

En mamma. Till en liten pojke. Som går på min förskola. Är sjuksköterska. Hon rekomenderade en salva. Hirudoid. Den skulle påskynda läkningen. Läkningen av blodkroppar och vävnader.
Det är det sista jag har att hoppas på. Snart. Bär det av.