Ett tidsbestämt adjö

Min kropp och jag är inte överens. Kanske är det så att jag håller på att betala tillbaka för allt dumt jag gjort mot kroppen tidigare.
Vaden vill inte riktigt ge med sig. Fortfarande lite ömt när jag går. Knät vet jag inte. Eftersom jag inte har kunnat springa de senaste dagarna.
Och idag. Har mitt huvud visat vad det kan. Ordentligt med huvudvärk. Och nyss. När jag kom hem. Kände magen för att visa upp sig också. Så ja. Upp med allt som fanns i den.

Alltså. Min kropp och jag är inte vänner just nu. Huvudvärken. Kommer säkert från arbetsdagen. Med dess uppgifter.
Vi var på naturhistoriska muséet idag. Med 15 barn. Det tar på krafterna.
Huvudet. Bekämpas med vatten och en alvedon.

Magen. Vet jag inte vad det kommer ifrån. Men jag sväljer ner lite blåbärssoppa. Och jag har suttit i duschen. Länge. Börjar känna att jag kommer tillbaka till normal färg.

I morgon ska jag bila 63 mil till Umeå. Till Flickan från landet i norr. Den underbara. Då måste jag vara i form. Tänkte köpa proviant idag. Men jag klarade inte av det. Jag är svag. Ibland.

Väskan. Väskorna är i stort sätt färdigpackade. Den lilla. För Umeåtrippen. Den stora. För Portugal-lägret. Jag tror att det börjar bli tid för ett adjö.
Jag kommer inte att närvara här på ett tag nu. Därför får ni även veckans lista redan i dag. Senare i kväll.

Jag är åter. Om en och en halv vecka. För mera skriverier. Tankar. Händelser.
Undertiden.
Adjö.