När blev det egentligen okej?

Jag funderar lite. När blev det så. Att det är okej när en kvinna ger män sexistiska kommentarer?
Men det är strängt förbjudet. För en man att ge en kvinna samma sak.

Jag kan ge ett exempel.
Idag. På arbetet. Kommer en mamma in. Hon ska hämta sin dotter. Precis som vanligt.
Hon kommer fram och säger. "Hej snygging. Har hon skött sig idag?"

Skulle en pappa säga samma sak till en av de yngre fröknarna. Då skulle det bli ramaskri. Det är jag övertygad om.

Händer det bara en gång. Visst. kanske kan man förbi se det. Men. Den här mamman är ständigt i farten. Tidigare har hon försökt bjuda in sig på middag hos mig. Frågat om jag ska komma och läsa god nattsaga till hennes dotter. Klagat på att hon inte "fått något" på länge. Och en hel del andra kommentarer som tydligt pekar på ett sexuellt menande.

Och det är fullt synligt vad hon är ute efter. Enligt mig. Och enligt alla andra som arbetar på förskolan. Det syns. Och det syns tydligt.
Men de flesta av mina kollegor skrattar bara åt det. Precis som alla andra jag pratar med.
Men hade det varit tvärtom. En pappa som gjort så. Exempelvis mot Tant S. Då. Oj. Då hade det varit annat.
Jag tycker det är tråkigt. Det är pinsamt och tragiskt.

I början. Då kändes det mest som skoj. Men. Nu märks det att det har passerat den gränsen. Det sker i stort sätt varje dag.
Kanske en sak till att ta upp på mitt medarbetarsamtal med chefen. Kanske ska jag bara se det som komplimmanger och se glad ut. Kommplimanger. Som jag inte tar åt mig på.
Eller. Kanske säga till mamman. Igen. Ordentligt.