Jag fick komplimanger idag. Och igår. Av kollegor. Jag såg brun och fin ut. Jag såg brun och fräsch ut.
Och idag. I personalrummet. Sa Tant S. Att den fina blåfärgen i mina ögon framhävs ännu mer av brunheten. Och även tvärtom. Att brunheten framhävs av blåfärgen i mina ögon.
Jag blev lite rörd. Inte brukar jag få så mycket komplimanger.
På eftermiddagen kom en pappa. Han skulle hämta sin sån och frågade L8 om hon hade sett 0-0 Matthias. L8 såg frågande ut. Men jag som stod bredvid. Förstod hans poäng.
Pappan är hammarbyare. Jag är blårand. Och efter två raka inledande 0-0 matcher. Ja. Då antar jag att man får ta såna fruktansvärt roliga skämt. Ha!
Nåja. Det var ändå ett rätt bra dag. Med klubbverksamhet och hela köret. Jag ska förklara det en annan dag. Kanske i morgon. Förklara vad klubbarna. Skogstigrarna och Diamantprinsessorna innebär.
Det är bra. Det är pedagogiskt. Det är vi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vill va, vill se, vill ha! ;)
haha! fast å andra sidan kan du inte kallas 0-0 längre, men kulit var det. (jag är inte så fotbollsintresserad, men om någon frågar så hejar jag på blåvitt)
Skicka en kommentar