Jag kapar solens strålar

Solen skiner med sina värmande strålar idag. Gatorna är torra. Och folk ser sådär lite extra glada ut när de är ute med hundar. Med barnvagnar. Och vad de nu har för sig därute.
Jag står på balkongen. Och observerar dem.
Tittar på solen och tänker på gårdagen.

Jag skulle klippa till en kolteckning som ett barn hade gjort. För att den skulle få plats i en plastficka. Han hade ritat en sol. Och en flagga som vajar i vinden. Och en jordgubbe. Jag klippte lite längst upp.
Ett annat barn tittade på. Och sa lugnt. "Du får inte klippa i solen. Då blir det vinter igen."

Bra sagt. Och. Ja. Blir det vinter igen. Då får ni skylla på mig. Det var jag som klippte. Det var jag som kapade solens strålar. Det var mitt fel.

Men idag. Lyser solen. Med sina värmande strålar. De är inte kapade. De är i sin fulla längd. Och når ända ner till marken. Och till de lite extra glada människorna.