lördag, april 22, 2006

Måste det vara verklighetsbaserat?

Solen har börjat sjunka ner bakom huset mittemot. Fortfarande hel. Med alla sina strålar. Mitt kapande igår verkar inte ha gjort någon skada. Men det är tur att jag har barnen som kan påpeka det. I fall det nu skulle bli vinter igen.

Jag har just avverkat Million Dollar Baby. Eller. Inte hela filmen. Jag stängde av när det var lite kvar. Jag har sett den tidigare. Och jag vet hur den slutar. Och hur löjligt det än låter. Jag klarar inte av det slutet. Jag lider.
Filmen i sig tycker jag är bra. Kanske för att jag ibland känner igen mig. I hennes vilja. I hennes drömmar om att bli bra. Bäst.
Hon är lite äldre. Och blir bäst. Kanske ger det mig en förhoppning om att det inte är försent för mig. Men det är film. Det vet jag. Men förhoppningar kan mycket väl födas genom en film. Eller en bok. Det behöver väl inte alltid vara verklighetsbaserat?

Jag tycker mycket kan komma genom en film. Genom påhittade sagor. De kan ge inspiration och förhoppningar. Drömmar kan skapas och de kan ge en skrämmande tankar. Rädsla. Nyfikenhet. Tips. Idéer. Leenden och tårar. Ja. Allting kan väl egentligen komma från en film. Från någonting som egentligen aldrig riktigt existerat. Det är lite fascinerande. Tycker jag. På ett bra sätt.

Kvällens andra film. Det blir Hitch. Det är en bra film. Riktigt bra. En lite mera lättsam film. Det är bra. Jag tror jag behöver det. Nu. I kväll.

Har suttit och tänkt lite under eftermiddagen. Medan tiden runnit iväg. Och matcherna avlöst varandra på Championship Manager.
Jag tänkte. Att ibland önskade jag att jag inte hade den här lägenheten. Och att jag inte hade det arbetet jag har. Om jag inte hade haft det. Hade jag lättare kunnat packa mina väskor. Och kanske flyttat norröver.
Det hade varit bra för mig tror jag. Starta om lite på nytt. Lära känna nya människor. Min umgängeskrets här. I storstaden. Börjar ebba ut. Nästan i samma fart som tidvattnet. Det kanske beror på mig. Jag vet inte. Lite tråkigt är det. I de flesta fallen. Men ibland. Finns det inget mer man kan göra. För att hålla det vid liv.

1 kommentar:

Anonym sa...

så klart att man kan bli insiperad av film, böcker mm... det är aldrig försent att börja... det är bara hur mycket tid och ork man ärvillig att lägga ner och hur mycket jävlar-anamma man har. det tror jag. det finns ju många elitidrottare som börjat sin kariär "sent" och det brukar ju inte kommentatorer vara sena med att påpeka...

man ska aldrig sluta drömma, vad ska vi då annars leva för?