Det rullar pa

Sa. Da ar man framme i Portugal. Det regn som skulle vara har. Har jag inte sett skymten av. Det ar bra. Det tycker jag om.

Traningen. Som anda ar huvudanledningen till att jag ens befinner mig har nere. Fungerar. Jag ar mar i kroppen. Redan. Men det ar bara att kora pa.
Det ar kanske lite konstigt att jag sager sa. Med tanke pa alla inlagg om knaskador och vadproblem. Men jag har bitit ihop.
I gar. Nar vi kom. Fanns inga dendenser till kanningar i knat. Inte heller idag. I morse.
Vaden. Den kanns. Forsta 10-12 minuterna. Sedan domnas den bort och det gar att kora pa som vanligt.

Daremot. Inga intervaller pa banan for min del. Kanske kan jag trycka pa lite i skogen. For att fa upp pulsen lite.
Men. An sa lange. Tva pass. Och just nu. Ar det bara vila benen. Ladda. Infar kvallspasset.

Vi har med en till lopare. En fransos. Fran en annan stockholmsklubb. Han ar marathonlopare. (2.28) Sa vi har lite sallskap pa de annars relativt ensamma skogsvagarna.

Nog om traningen. Och nog skrivet. Dags att ga upp pa rummet. Vila lite till. Sa jag far ut det basta av traningen.
Det jag i och med det har lagret. Redan. Har kommit fram till. Ar hur viktigt det ar att ata. Att fylla pa.
Det tog mig visst bara 25 ar att komma pa. Och ett antal ar av elittraning. Ha!
Men battre sent an aldrig. Faktiskt.