Mina kollegor tittar konstigt på mig. Men de frågade en sak och jag svarade. Direkt och detaljerat. Så de ska veta exakt. Sluta undra. Men nu tittar de konstigt på mig i stället. Undrar gör de kanske fortfarande. Men nu undrar de vad jag är för slags människa.
När jag arbetade på min förra arbetsplats. Då hade jag koll på exakt vart alla saker fanns. Vad som låg i alla skåp och på i stort sätt alla förråd och platser på hela bygget. Det kanske blir så efter många år på samma ställe. Och när man är tysk. Oftast kom någon och frågade mig i stället för att leta själva. Det var enklast så. det gick snabbast. Och i stort sett jämnt fick de ett svar. Som visade sig stämma. Så klart.
"Har vi fler lock till pipmuggarna?" "Kolla i skåpet längst till höger i förrådet i hallen, där ska det stå en låda med 4-5 lock."
"Är det slut på gem?" Nej, på kontoret, översta hyllan i det undre skåpet. Det finns två storlekar."
Ja, ni hör ju. Det är ett sjukt beteende. Men praktiskt. För alla.
Nu är jag på en ny arbetsplats. Har varit här snart ett år. Förra veckan kom en kollega och undrade lite öppet om vi hade fler kulor till kulbanan. Jag svarade, utan att riktigt tänka mig för. "Jo, i leksaksförrådet, längst till vänster ovanför handdockorna"
Hon tittade konstigt på mig. Och gick för att hämta dem som så klart stod där. Längst till vänster. Ovanför handdockorna.
Någon dag senare satt vi på möte. Återigen frågade en kollega lite öppet. Undrade om vi har fler whiteboardpennor eller om vi behövde beställa in. "Längst ner i väggskåpet i kopieringsrummet, där finns det blåa, röda och gröna kvar. Alla runt bordet tittar på mig. Vad är det för fel på dig människa?
Så nu börjar de komma till mig i stället för att kolla själva. Jag har fått den rollen. Igen. Men jag antar att det finns värre roller att ha. Som det buttra och negativa. Eller han som alltid kommer sent. Eller den som aldrig ställer upp. Nej. Då tar jag rollen som den som har stenkoll. Alla dagar i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar