Nu för tiden åker jag bil till arbetet. Och med det finns det så klart en massa fördelar. Och nackdelar. Men en stor fördel är så klart att det är smidigt. Och det är skönt. Sätta sig i en varm bil. I alla fall på morgonen. På eftermiddagen är den kall. Riktigt jävla kall.
Lyssna på lite podd. Lite musik. Och komma fram 18 minuter senare. Men senaste tiden. Och det här är något som egentligen bara gäller när jag ska åka hem. Eftersom jag bor i norrland så är det såklart mörkt hela tiden. Och kallt. Så klart. Det är mörkt när jag åker till arbetet. Det är mörkt när jag åker hem. Tur jag får vara ute en del under dagarna.
Den senast tiden. När jag åker hem. Har jag tänkt på vilken dålig förare jag egentligen är. Inte för att jag kör dåligt. Tvärt om. Jag följer alla regler så det blir ordning. Host.Host. Men för att jag kommer på mig själv att bara stirra rakt fram. Fastnar med blicken på spåren på vägen. Känner hur trötta ögonen är. Hur trött huvudet är. Och kroppen. Och det är inte bra. verkligen inte. Det vet jag.
Jag kanske borde ha ett flak med energidryck eller något i baksätet. Som jag kan svepa innan det är dags att rulla hem. Eller köra med rutan nere och låta alla de 47 minusgraderna slå mig hårt i ansiktet medans jag kör. Eller helt enkelt gå och lägga mig ännu tidigare. Inte för att jag tror att just det egentligen skulle hjälpa så mycket.
Det är tur att jag inte ska köra så långt. Och att det inte är speciellt mycket trafik. Men jag måste hitta ett sätt att börja piggna till snart. I väntan på att taket ska fixas. Och ljuset ska komma tillbaka. Och plusgraderna återvända. Och och och...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar