Fredag. Det har varit en tung vecka. Både Flickan från landet i norr och Minihoppet har varit sjuka. Inte bara sådär lite sjuka som går över efter någon dag. Det här verkar vara förkylningen från helvetet. Förkylningens mamma. Förkylningen som aldrig ta slut. Det har varit feber i en vecka. Hög feber. Nästan 47 grader. Och så hosta på det. Och det är just den som gör att jag sitter här som något slags halvt levande lik.
Det har inte varit den bästa sömnen på nätterna. Nu är inte jag den som egentligen ska sitta här och klaga. Det är inte jag som haft hög feber i en vecka. Det är inte jag som hostar så att sängen skakar och väggarna rasar in. Jag är bara den som inte får sova ordentligt. Lite som när barnen var riktigt små.
Men nu är veckan snart färdig. Sista timmarnas arbete kvar. Hoppas få sova ordentligt i helgen. Ta igen några timmars sömn. Flickan från landet i norrs hosta börjar ebba ut. Minihoppet har en bit kvar.
Det har väl gått en tio dagar sedan den första sjuknade in. Känns lite som att det är en lagom tidsperiod för att nästa familjemedlem ska åka dit. Huvudvärken har börjat komma. Är jag inte lite öm i halsen? Kanske har det bara med tröttheten att göra. Kanske har det med en kommande förkylning att göra. Förkylningen från helvetet. Och tänk då på att jag är man. Jag kommer må sämst.
Återkommer. Kanske i feberdimman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar