Jag var på stan igår. Bara en sån sak. En ny vän på arbetet frågade om jag ville
följa med på bio. Så klart. Vem säger nej när det gäller bio? Bio är faktiskt perfekt.
Inte bara för att jag älskar film. Utan för att under den där stunden som filmen
rullar.
Då finns det absolut ingenting jag behöver göra. Jag behöver inte
fundera på städning. Jag behöver inte fundera på arbete. Jag behöver inte
fundera på träning. Jag behöver inte fundera på någonting förutom hur mycket popcorn som finns kvar eller handlingen i filmen. Så under de där timmarna så är jag helt ledig. Jag är fri.
Och det är fan underbart.
Jag var på stan lite tidigare än min vän. Så klart tog
jag cykeln. Det är skönt. Den ger också en känsla av frihet. Jag kan ta mig vart jag vill. När
jag vill.
Jag gick runt lite på stan. Och under de få minuter jag gick runt så
höll jag på att krocka med flera stycken. Givetvis är det inte mitt fel. Hur skulle det kunna vara det? De jag
nästan krockade med gick och stirrade på sina telefoner. Så klart. Jag ser mig omkring och
ser mer än hälften av alla människor som går omkring tittar ner på sin telefon.
Och jag blir så provocerad. Värst är det när sällskap går tillsammans och alla tittar på telefonen i stället för att vara med varandra.
Samma sak när jag cyklade ner. De flesta kan inte
ens cykla utan att hålla på med telefonen. Det känns som att många missar stora
delar av livet för att de inte kan släppa sin telefon. Eller kanske är deras liv
i telefonen.
Jag har raderat alla mobilspel jag haft. Jag börjar lägga bort
telefonen mer och mer. Det finns inte så mycket spännande där i. Har det egentligen aldrig gjort. Däremot finns
det mycket spännande att se om man tittar upp. Det har jag märkt. Människor. Möten. Barn.
Byggnader. Natur. Och så slipper man krocka med andra personer. Jag tycker
nästan det också ger en känsla av frihet.
Jag minns när jag gick på högskolan i huvudstaden. Jag älskade att sitta på centralen och bara titta på människor. Hur de ser ut. Hur de beter sig. Hur människor möts. Det var innan alla smartphones. Det var innan alla stirrade på sin lilla skärm. Där krockade man med varandra för att det var trångt i stället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar