Prinsen känner av

Ny lördag. Nytt babysim. Och på nytt två trötta föräldrar. Under veckan som gått har Prinsen inte direkt velat sova som hans mor och far önskar. Han ska börja tjafsa på eftermiddagen. Han ska börja pipa på nätterna. Och påsarna under ögonen på oss bara växer.

Idag skulle vi upp tidigt. 08.30 är det bara att infinna sig vid poolkanten. Redo för att flyta och plaska. Och sjunga. Dessförinnan är det bäst att tillfredsställa alla hans behov. Mat och kläder. Så oron fanns att det skulle bli ett mindre trevlig babysim idag. Men en Prins som inte direkt visar sin charmiga sida.

Men. Precis som när vi i sommras var på bröllop. Kom hem sent. Så sov han som en stock. Genom hela natten. Jag tror han känner av när det verkligen gäller. När hans föräldrar står på kanten av berget. Ruinens brant. Då är det bäst att sova så de får komma tillbaka till livet. Åtminstånde för några dagar. Och precis så var det i natt. Han sov. Och han sov. Och han sov. Ända tills klockan ringde i rummet bredvid och det var dags att försöka lyfta benen ur sängen för att göra honom redo för poolen. Jag kommer in i hans rum och där sitter han. Gnuggar sina ögon och ler mot mig. Och plötsligt så är man tillbaka till livet.