En välbehövlig paus

Jag tar en paus nu. Försöker för några dagar stänga av allt vad heter schemaläggning, vikarieproblem och heta diskussioner. Lönelappar och konflikter. Tankar om framtiden.
I stället sätter jag mig på ett flygplan. Bara en sådan sak. Ett jävla flygplan. Som kan krascha när som helst. Jag sätter mig på det för att flyga en timme norröver. Landa på Umeås flygplats och andas lite frisk luft.

Jag tar en paus från samma löparrundor och från matfunderingar. Från katter som väcker en och fäller hår. Från städning och räkningar. I stället får jag lite nygamla vägar att springa på. En ny backe som ska malas upp och ner. Tills mjölksyran sprutar ur öronen. Nya skogsstigar men samma mil.

Det ska bli skönt. Jag behöver det. Grilla lite gott. Baka lite egen pizza. Precis som varje år. Få höra hur mycket bättre Skellefteå var än Djurgården i år. Hur tung start Djurgården fått i Allsvenskan. Ha lite 60-års kalas. Men inte minst. Andas lite frisk luft och spendera långa dagar med Flickan från landet i norr.

Det blir bra dagar. Allt för få dagar. Men bra dagar. Och vem vet. I framtiden behöver de inte bli så få. Då är allt tvärtom. Då är dagarna nere i storstan allt för korta.