"Det kommer alltid en ny himmel". En av de filmerna som rullar på tv:n medan jag sitter här i självömkan i soffan. Dag efter dag. Idag är det inte bara filmen som rullar. Det är även tårarna. Det enkla skulle vara att säga att det är filmen som berör. Och visst, det gör den. Ordentligt. Men sanningen är en annan.
Igår kväll fick jag frågan hur jag mår. På insidan. Alltså inte rent skademässigt. Utan verkligen. På insidan. Givetvis finns det bara ett svar på det. Och det svaret är "det är lugnt." Men jag tror inte att det är så lugnt. För några dagar sedan träffade jag en tidigare kollega. Hon hade skadat ryggen för en massa år sedan. Ordentligt. Hon sa att jag skulle vara beredd på att det skulle komma en känslomässig kollaps en tid efter olyckan. När allt liksom hinner i fatt.
När jag sitter här hemma på dagarna funderar jag kring två saker. Eller. Egentligen tre saker. Det första är att jag känner mig totalt meningslös. Jag tillför absolut ingenting. Jag får inte lyfta saker. Jag får inte arbeta. Jag får knappt göra någonting. Jag har med andra ord gått och blivit obetydlig.
Det andra. Och det här är den värsta och största punkten. Varje stund av dagen har jag ett sånt enormt dåligt samvete. Det är mitt fel att det blev så här. Jag har dåligt samvete att jag inte är på arbetet. Jag som skulle hjälpa till att ge stabilitet på den nya avdelningen. Det blev helt jävla tvärtom. Förlåt. Det är mitt fel.
Och så har vi den tredje. Jag har börjat tänka på hur det hade kunnat gå. Jag hade kunnat ligga kvar där på marken. Halvt i diket. Utan att kunna röra mina ben. Andra kotor hade kunnat tagit smällen. Smällar som gett hela andra resultat. Och det gör mig rätt så livrädd.
Filmen har nu rullat färdigt. Tårarna likaså. Bara den salta eftersmaken är kvar. Tankarna är kvar. Det kommer de vara ett bra tag framöver. Men jag försöker att hålla ihop. Fundera över livet de timmarna jag sitter här ensam. Hur livet har varit. Hur livet kommer att bli. Kanske kommer en ny film börja rulla snart. Kanske kommer det nya tårar. Tårar vi kan säga kommer på grund av en bra film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar