Vrak

Några dagar har gått. Jag har inte blivit kompis med folk än. Jag hatar dem alla fortfarande. Nästan alla i alla fall. Under de senaste dagarna har det även tillkommit lite motvind. Saker som absolut inte går min väg på arbetet. Saker jag kunde hantera bättre. Och nu när jag mår som jag gör så blir de helt jävla sjukt stora. I mitt huvud i alla fall.

Orken tar slut. Helt slut. Den lilla energin jag har är slut innan lunch. Sen går jag på ångorna och är extremt tom när det är dags att åka hem. Bästa stunden på dagen är de 18 minuterna tystnad i bilen. Annars är det ljud överallt. Skolgården är en byggarbetsplats. Byggmaskiner och ljud hela tiden. Det är ljud och högt tempo från barnen på skolan hela dagarna. Det mesta positiva ljud. Men även de tar energi. Kommer hem. Det visuella bullret tar över. Saker som ligger över varande golv. Saker som bara släpps. I hopp om att någon tar bort dem. Det är saker som behöver planeras. Komma i tid. Fixas. Göras i ordning. Och allt det ska göras med exakt noll energi. Hjärtat slår hårt i bröstet. Nästan så det vill hoppa ut. Huvudet bankar. som vanligt. Ögonen svider. Jag vill bara gå och sova.

Jag kan inte välja glädjen. Det är inte så lätt. Jag önskar att det vore det. Och jag vet att det tär på resten av omgivningen. Det är inte min mening. Men jag vet inte vad jag ska göra. Försökte titta på hockey igår. Bästa laget. Fann ingen som helst glädje i det. Tänkte att jag skulle åka och träna. Det brukar vara kul att springa. Men struntade totalt i det också. Fanns varken lust eller energi.

För att sammanfatta. Jag är ett vrak just nu.