Namn som inte sitter

Och så kom dagen. Och gick. Både första veckan och andra veckan på arbetet har passerat. Inskolning. Första dagen i skolan. Det är stort. Det känns som att det dyker upp nya barn varje dag. Och minst lika många vårdnadshavare. Jag sitter där på samlingen och ropar upp namn. Parar ihop namnet med ett face. Tänker att nu jävlar kan jag namnen. En minut senare frågar någon någonting och det är helt blankt. Har ingen aning vad ungen heter. Chansar ibland. Frågar ibland. Sopar det under mattan i bland. Oklart vad som är bäst.

Själv minns jag inte så mycket från när jag började skolan. Jag minns faktiskt ingenting. Mer än att jag stod uppställd längs väggen hemma för att mamma skulle ta kort när jag höll i den tyska godisstruten man tydligen får när man börjar skolan. Bara le och vara glad. Vem kan annat när man får en stor strut med godis. Som man måste ha två händer för att kunna hålla.

Förskoleklass fanns inte då. Det är en mindre evighet sedan jag började skolan. Men jag har fått höra att jag var klar efter ett år. Tänkte jag i alla fall. Kom hem och ifrågasatte att jag skulle gå ett år till. Det hade varit något. Ett år i skolan. Färdigutbildad när man är sju år. tack och bock. Bara att börja arbeta och dra in pengar. Undrar hur rik man varit då. Börja spara och investera vid sju år ålder. Bo hemma. Få det mesta gratis. Jodå. Jag tackar.

Nu blev det inte så. Det blev en hel massa år till i skolan. Och kanske är det tur det. Jag får spara det lilla som går att spara nu. För inte fan får jag något gratis längre.

Två veckor in och en del namn faller på plats. Av 78 barn kanske 30 namn sitter. Jag får jobba vidare på det. Fråga mig dock inte vilken vårdnadshavare som passar ihop med vilket barn. Där är det noll av 156ich.