Det är inte många dagar kvar på den här terminen. Det närmar sig ett slut. En kort semester. Och när semestern kommer så tar även min tid på den här avdelningen slut. Det vill jag inte. Inte någonstans. Det jag är mest orolig över är orken. Att den ska försvinna snabbt igen. Det senaste året har jag haft så mycket mer energi. Vilket är konstigt att säga när jag just skrivit ett inlägg om att jag är så trött i kroppen. Och matt. Men så är det faktiskt. Mer energi när jag slutar dagen. Mindre mörker helt enkelt. Ljusare både fysiskt och psykiskt.
Men jag tror det blir mer att stå i under hösten. Yngre barn. Annat upplägg. Det kommer att kännas. Annat schema. Nya rutiner. Och så ska det lära kännas folk. Nya barn. Nya vårdnadshavare. Nya kollegor.
Rum som ska städas. Rum som ska visa på tydlighet. Rum som ska vara inbjudande. Det tänkte jag att jag skulle försöka ordna. Minska ner det visuella bullret. Det är inte bara för barnens skull det ska se bra ut. Jag behöver också det. På förskolan arbetade vi mycket med miljöerna. På avdelningen och på hela huset. Med kollegor. Med specialpedagog. Jag minns en tid där vi var för många barn för att vi skulle få plats med att äta alla på avdelningen. Så några satt och åt i ett förråd. Jag hör själv hur bisarrt det här låter. Men så var det faktiskt. Vi satt där och åt i den så kallade bunkern. Med pedagogiskt material på ena sidan. Med verktyg på andra sidan. Tills en specialpedagog försökte uttrycka det lite fint att det var helt jävla värdelöst för de barn som har svårt med mycket intryck. Att det inte fanns en sämre plats för dem att försöka äta på.
Det är 24 arbetsdagar kvar. För den som räknar. Sen ska mattheten ut ur kroppen för en liten stund. Innan det är dags att organisera och lära känna. 24 arbetsdagar till slutet. Även om det låter otroligt dramatiskt när jag uttrycker det så. Vi slipper i alla fall äta lunch i ett förråd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar