Jag hade en dröm i natt. Jag vet inte om jag skrek den här gången. Men jag minns att jag vaknade med ett ryck. Jag minns att jag hade en olustig känsla. Jag minns drömmen.
I drömmen var jag hemma i förorten. Jag cyklade. Kom till den välkända "blå bron". Den som går över motorvägen. Bron har jag sprungit över många gånger. En tuff stigning från ena hållet. Men det hör inte hit.
Nu satt jag på en cykel. Det var skymning. Men när jag cyklade över krönet så såg jag en svart skugga på sidan av bron. Jag tror det var vänster sida. Jag rullade vidare men vänder mig om. Då ser jag en man i svart rock. Han står på andra sidan broräcket. På en liten avsats. Det är skuggan av honom som får mig att reagera. Han börjar klättra neråt. Låter fötterna hänga fritt. Plötsligt hänger han i avsatsen utan chans att ta sig upp igen. Han släpper taget. Faller.
Jag tvärstannar cykeln. Ser mannen falla. Och så smäller han i asfalten. Onaturlig ställning. Precis framför en polisbil. Och jag slår upp ögonen. Lugn puls. Lugn andning. Olustig känsla. Funderar vad det här egentligen kan betyda. Och jag minns det verkliga livet. När jag satt på blå bron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar