17 dagar kvar

Jag har kommit till en punkt där jag är trött. Förbannat trött. Det är egentligen inte för att det är mycket på arbetet. Det rullar på rätt okej där. Lite lugnet före stormen kan man säga. Vid årsskiftet smäller det till. Tror jag. Då kommer det finnas att göra. Nu sitter jag mest och släcker småbränder. Planerar lite inköp. Letar material. Och lyssnar på barngrupperna som tränar julsånger i rummet nedanför trappan.

Men jag är trött. Förbannat trött. Kanske är det mörkret. Kanske är det regnet. Kanske är det alla känslorna från 13 orsaker varför serien som tar på krafterna. Kanske är det träningen. Jag vet inte. Eller så är det bara att året närmar sig slutet. Terminen är snart färdig. Jag har varit på arbetet varje dag utom en. Då var det vab. Jag slår på allt trä jag kan hitta och tänker att vi har haft fantastiskt friska barn i höst.

17 dagar till ska jag arbeta. Sedan blir det lite ledigt. Det ska bli skönt. Riktigt skönt. Jag älskar den här uppbyggnadsmånaden som snart börjar. Från 1:a december till julafton. Förväntningar. Leenden. Det är lite extra familjärt under den där perioden. Det tycker jag om. Kanske kan det ge mig den där sista extra energiknuffen jag behöver för att fixa de här sista 17 dagarna.

Men det är inte bara positivt med den här månaden som kommer. Så klart det inte är. Inte skulle jag endast kunna säga positiva saker. Det måste balanseras upp. Så klart. Det kommer krav också. Stress. Saker som måste hinnas med. Och det finns inte direkt överflödigt med tid. Eller ork. Men visst. Jag kämpar på. Precis som varje år. Tänker att ljuset övervinner mörkret. Eller något sådant. Och planerar. Listor. Listor. Listor. Det är väl ändå A och O i livet.