Nytt arbete

Om tre dagar kliver jag in genom dörren på arbetet. Ett nytt arbete. Fortfarande förskola. Men en ny sådan. Nya barn. Nya föräldrar. Och nya kollegor. Jag vet inte riktigt om jag har börjat bli nervös. Det är annorlunda den här gången. Egentligen borde jag vara nervös vid det här laget. Förbannat nervös. Men det är jag inte.

Jag har varit ledig sedan fjärde mars. Det är fan länge. Man kan tycka att det är hur skönt som helst. Och på något sätt kanske det har varit det. Men samtidigt. Ja. Ni som träffat min son. Ni vet att det inte är att sitta med en kopp kaffe på altanen och låta honom leka. Sådär som grannen. Han sitter på förmiddagen med ipaden i handen. Kaffekoppen på bordet. Och ser sin dotter tulta omkring på gräsmattan. Nej då. För Prinsen är det 120% från morgon till kväll. Men han är fin ändå.

Men efter alla dessa veckor känner jag att det är dags. Dags att sluta steka korv till lunch. dags att ta på sig olika kläder än de jag haft när man bara hänger omkring hemma hela dagarna.Dags att göra lite nytta i stället. Arbeta lite. Prata med andra vuxna. Få en paus. Få chansen att längta lite efter Prinsen.

Tre dagar alltså. Det är inte mycket. Sen har jag ännu en sån där chans att börja om. Att vara någon jag vill vara. Våga ta för mig. Våga öppna käften som senaste månaderna mest har skrålat till barnvisor och youtubemusikvideos. Och som ropat efter Prinsen.

Ingen av de jag ska träffa om tre dagar vet vem jag är. Det kanske är tur det. Och jag vet inte vilka de är. Tomma blanka sidor. Jag tror fan att jag ska fylla dem med något bra. Jag måste nog bara. Ja, ge det lite tid. Jag måste bara försöka komma ihåg vad det var man gjorde som förskollärare.

Men först är det dags för dagens lunch. Jag tror fan jag ska steka lite korv.