Försöker hitta en vän i mängden

Jag har kommit iväg till Öppna Förskolan en del den senaste tiden. Prinsen och jag går dit med lite blandade tankar. Eller. Jag har absolut ingen aning om vad han har för tankar. Munnen går i ett men ingen förstår vad han säger. Men jag har tankar. Olika. Blandade.

Givetvis tänker jag på hur bra och utvecklande det är för lillen att vara där. Att träffa andra barn. Nya miljöer. Ja. Allt det där som förskolan har att erbjuda. Och även fast han får vara med en pedagog dagarna i enda så är det inte riktigt samma sak. Jag kanske skulle bjuda in en massa barn hit och ha lite förskoleverksamhet. Fast, Det skulle bli fel det också. Så vi kör på Öppna Förskolan i stället.

Det är en bra förskola. Mycket olika nationaliteter. Män. Kvinnor. Homosexuella. Äldre. Yngre. Allt möjligt blandat i några rum. Prinsen verkar trivas. Han springer runt (som om han någonsin gör något annat) och leker. Åker kana. Kör med rullatorn. Tittar på barnen och på de vuxna. Struntar fullständigt i mig.

Jag däremot. Jag har en annan tanke också. Ny stad. 63 miljävlar i från huvudstaden. Jag tänker att jag kanske ska socialisera mig en aning. Bara för att...jag är så förbannat bra på det. Eller inte. Men jag måste försöka. Kanske kan jag träffa en kompis. Det låter fruktansvärt tragiskt. Men jag har bara en vän här uppe. Så jag hoppas. Men jag vet inte riktigt hur man gör för att träffa en vän när man passerat 30.

 I torsdags satte jag på Prinsen en Djurgårdströja. Tänkte att det kanske skulle bryta isen lite. Visst blev det kanske någon liten spricka i isen men jag kan inte påstå att det var isbrytaren som plöjde fram. Dessutom blev det lite jobbigt när en av pedagogerna läste på tröjan och fick för sig att det stod "Alltid -  oavgjort" i stället för "Alltid - oavsett". Lite komiskt dock med tanke på fjolårets alla 1-1 matcher.

På tisdag tänkte jag gå dit igen. Får se om jag kommer vidare med vänletandet. Någonstans i mängden av mammor och pappor ska det väl finnas någon som vill vara min vän.