torsdag, augusti 05, 2010

Vad hände egentligen nu?

Jag satt just och såg på filmen "Linas kvällsbok". Fråga mig inte varför. För det har jag ingen som helst aning om. Men det blev så nu. Och det värsta av allt. Förutom att jag verkligen satt och såg på den. Var att den berörde.

Det är ingen topp film. Inte på långa vägar. Men det kanske inte gör något. För den berör ändå. Jag funderar. Men jag kan inte heller komma på vad det är som berör. Och vad som blir berört. Om man nu säger så. Kanske är det för att det finns hopp. Att det finns tomåringar som vågar. Dessutom dyker en fantastisk låt upp lite här. Och lite där. Otis Redding's - "I've been loving you too long (to stop now)"

Det är en flicka. En 15 årig flicka som kanske inte är så nöjd med sin tillvaro. Det är de vanliga fjortisfesterna och allt som hör till. Man ska leva upp till en viss status och man ska vara häftig. Man ska tycka om rätt killar och gå så långt som andra tycker. Farligt att vara sig själv. Men det är kanske här det händer. För plötsligt så kommer hon på sig själv. Hon tar steget. Hon vågar verkligen ta steget. Och skita i vad de andra tycker. Hon går sin egen väg och. Och visst fan blir det bra i slutändan.

Jag tänker tillbaka på hur det var i den åldern. Inte var det lätt. Inte på långa vägar. Men jag var inte i närheten att vara lika modig som den där Lina. Hon med kvällsboken. Jag gick inte min egen väg. Inte riktigt. Inte som jag ville. Och trots att jag verkligen hatade den perioden i livet så skulle jag nu nästan vilja leva om den. Bara för att göra rätt. För att vara modig.

Lina hittar den perfekta killen. Han som inte är som alla andra. Han är sig själv. Och han är grym. Hon har en fantastiskt komunikation med sin mamma. Hon blir nöjd. Helt fantastiskt. Och någonstans där ser jag fram emot att ha tonårsbarn. Det kommer att vara förbannat jobbigt. Men jag ser ändå fram emot det. På något sätt.

Att en film som "Linas kvällsbok" skulle kunna omfamna mig på det sättet. Trodde jag verkligen inte. Men nu gjorde den det. Kanske är det ett sätt att gå sin egen väg. Att vara modig. Bara genom att berätta det här. Hm. 15 år. Flicka. 29 år. Kille. Ibland är så olika så lika.

Inga kommentarer: