Tillbaka till vintern

För några månader sedan var jag tveksam. Det pratades om Thailand. Att lägga en massa pengar på ett ställe en hel drös med svenskar besökt. Jag ville se något unikt. Åka till en mera okänd plats.

Jag hade inför resan en hel bunt med anledningar till att jag inte ville åka. Jag kunde rada upp dem. Allt från socialt till ekonomiskt. Och där mellan.

Men det var för några månader sedan. Nu sitter jag här. För några dagar sedan landade vi i Sverige igen. Och jag vill ingenting hellre än att åka tillbaka. Tillbaka till samma ställe. Med samma människor.

Jag skulle kunna sitta här och förklara och berätta vad vi gjort. Men vad spelar det för roll egentligen? Det som är viktigt är att vi haft det bra. Och det har vi. Vi har till och med haft det förbannat bra. Och jag är väldigt glad att valde att följa med. Big time!

Det jag kanske blev mest överraskad över var att jag kunde slappna av. På riktigt. Och det gick snabbat att göra det. Jag kunde koppla bort arbetet. Och allting som fanns här hemma. Bara njuta och dricka vattenmelon-shakes. I mängder.

Kanske ska jag lägga upp ett par bilder här. Så att andra kan drömma sig bort. Bort från det kalla ansvarsfulla livet. Bort till det varma. Sköna. Ansvarslösa levendet. För det var skönt. Riktigt jävla skönt. Där det största problemet var om man skulle välja stranden eller poolen. Och vilken restaurang middagen skulle serveras på.

Men nu är det slut på att glida omkring. Det är dags för ansvar igen. Tillbaka på arbetet och det är bara att sätta igång. Nu hjälper det inte att man är extra brun. Att man varit ledig och tydligen ska ha vilat upp sig. Nu är det full fart som gäller. Utvecklingssamtal och rutiner. Grön Flagg arbete och tvärgrupper. Helvetes jävla skit. Jag vill inte. Jag vill faktisk tinte. Jag vill bara tillbaka till poolen. Till vattenmelon-shaken. Och till och med till Michael learns to rock.

Kaap!