En bunt trasiga datorer

Det hände mycket. Helt plötsligt. Men som så många gånger förr. Så kom vinden i ryggen till slut och saker börjar ta sin plats igen.
Först bröt vår dator ihop. Sekunderna innan hann vi få över allt det viktiga på ett usb-minne. Snabbare än vinden var vi nere på Computer City och slängde fram visa kortet. Eller. Flickan från landet i norr slängde fram visa kortet. I vilket fall kom vi hem en stund senare med en riktigt fin Acer.

Tre dagar senare var den död. Avliden. Helt svart. Och återigen befann vi oss nere på Computer City för att få med oss hem en ny. Fast likadan. Dator. Nu kan det väl inget annat än fungera? Och det gjorde den. I 36 timmar ungefär. Sen var den lika stendöd som den första vi hämtade ut.

Tredje gången på kort tid nere i butiken. Och nissen i kassan börjar nästan skratta åt oss. Trots att han ser lika torr ut som en dammtuss. Efter ett kort återupplivningsförsök kommer vi därifrån med en tredje dator. Tredje gången gillt säger man visst. Återstår att se om det stämmer. Nu har det gått två dagar och den lever. Hoppet är det sista som lämnar.

Så det var några intensiva dagar. Dessutom blev jag sjuk igen. Förstår inte alls. Har arbetet de sista tre dagarna på alvedon och envishet. Och lite feber. Klockren lösning. Mitt bland allt det har jag haft utvecklingssamtal. De där vidriga. Fast som den här gången har rullat på riktigt smidigt och lätt. Kanske börjar jag bli rutinerad. Mina två kollegor sitter en bra bit över 30 minuter på sina samtal. Mina tar knappt en kvart. Jag kallpratar inte. Jag är bara kall. Säger det jag vill ha sagt. Ställer lite frågor. Tackar och går. Tycker det blir bäst så.

De övriga problemen på arbetet har börjat lägga sig. Jag har tagit tag i situationen och avdelningen. Med ett järngrepp. Ja. Nästan. Jag styr och ställer. Jag drar verksamheten mot våra mål och Grön Flaggmål. Jag fixar rutiner som aldrig förr. Jag håller i samlingar (bara en sån sak!). Och jag gör en massa andra pedagogiska saker. Jag känner att jag har medvind. Att jag löst situationen på ett alldeles förträffligt sätt. Med lite hedeligt hårt arbete. Helt enkelt.